Bildarkiv
Bäste medlem
Här kommer vi att lägga upp historia och bilder om föreningen. Har du bilder eller berättelser från föreningens historia så maila mig på info@akeredsbadforening.se
Peter
2024 – Stormen 23 februari – foto Henrik Lännerbo
2023 Vinter – Belysning på hamnplanen klar! 3 fulla kajakställ
2023 Våren – ny skärm för duschen och nya toaletter! Vågbrytare förstärkt.
2022 Våren – nya bänkar, nytt containerhus och lite annat
Vinterbilder 2021 – foto Peter Järvsén
2021 maj – Kajakställ nr 3 klart – 36 platser totalt!
Årsmöte 2021 april – även detta utomhus pga Corona.
2020 – Mareld i december.
2020 maj – Och här kompletteras med Kajakbrygga och packningsbockar.
2020 april – nu byggs ny ramp för sjösättning/upptagning.
2020 – första året med Årsmöte utomhus (Corona-året).
2018 – Föreningen bygger vågbrytare vid brygga 4 – foto Henrik Lännerbo
Vinterbilder 2005 till 2015 – foto Ulf Bergh.
Stormen Gudrun 2005 – foto Rolf Landén.
Vår historia:
Åkereds Badförening startade 1935. Nedan ser du konstitutionen och första protokollet
Här kommer lite historia om Rörvik.
Midsommarfirande förr….
Här kommer en berättelse från en Åkeredsbo:
En lördagskväll på sommaren i slutet av 1950-talet:
Pulsen ökar en aning när han saktar ner farten och svänger av från Näsetvägen, ökar på gasreglaget som ger moppen mer fart över ängarna, kommer fram till kröken och är snart vid nästa krök som leder uppför backen. Bara hundra meter att köra mellan sommarstugorna. Han kör in till vägkanten och stannar moppen strax innan nedförsbacken mot Rörvik.
När han ställt ifrån sig moppen tittar han upp mot villan ovanför ingången till badplatsen och hör skratten från terrassen där Anna, hennes man och redan satt sig tillrätta med sina gäster. Han tittar en lång stund mot dem, tycker att det alltid ser så festligt ut där de sitter på terrassen med lamporna tända.
Han känner hur blodet pulserar när ljudet av musik från dansbanan kommer emot honom. Lyssnar noga: dragspel, kontrabas och gitarr. Han vet precis vilken trio det är. Ett av favoritbanden, i kväll förstärkt med saxofon.
Han plockar fram kammen och drar den över håret,sätter sig tillrätta på sadeln och låter moppen rulla sakta nedför backen.
För säkerhets skull kammar han sig ännu en gång innan han ansluter till kamraterna nere vid bryggorna. Redan fullt med folk, en del står i klungor och pratar, många går omkring och hälsar på bekanta och en del är på väg med en partner till dansbanan. Skratten och glädjen får honom på gott humör. Kastar en snabb blick mot den gamla husbåten som ligger förtöjd, eller rättare strandad längst in vid vägen till udden. Ser att det lyser i de små fönstren. Han fortsätter ner till kamratgänget och tar del av snacket, tittar bort mot flickorna som också samlats i grupp och som småskrattar när de förväntansfullt sneglar tillbaka mot grabbgänget.
Bandet spelar upp en dansvänlig låt och säkra på att de är väntade glider grabbgänget sakta fram mot flickorna. Med ett stort leende och med: Skall vi? tar de var sin flicka under armen och går fram mot dansbanan.
Lördagsdanserna växlar mellan Rörvik, Hammar, Brevik och Möttvik och stämningen brukar vara hög på alla ställena och det är i stort är det samma ungdom. Men nog är man överens om att Rörvik passar dem allra bäst.
Även denna sommar passerar ännu en lördagskväll.
Åren går snabbt och snart gör bilen sitt intrång bland ungdom. Bilarna tränger ut moppar och cyklar och danskvällarna vid kusten är över. Folkparkerna tar över dansen.
I mitten av 1960-talet byggs radhus och villor i Åkered och många av den ungdom som dansade i Rörvik i slutet av 50-talet, flyttar som vuxna in med sina familjer i de nybyggda husen.
Nu var det inte längre sommarens lördagsdans som lockar. Nej, nu är det istället bad och lek på stranden med barnen.
Hösten 1969 drar en storm över Västsverige, en storm som förorsakar stor skada på hus och skog. Även stränder, båtar och bryggor får sin beskärda del. Inte ens Rörvik klarar sig. Båtar blåser upp på land och de gamla bryggorna blir endast ett minne. Bara några stolpar kvar, resten av bryggorna ligger utspridda över stranden och bland bergen.
Inget ont utan att det kommer något gott ur det. Nya bastanta bryggor finns snart på plats och badlivet kan ta fart igen redan sommaren efter. Rörvik blir åter en populär badplats för familjer.
Simlärare går fram och tillbaka på spången mellan trapporna på bryggan och lär ut simkonsten till barn och när den stora dagen kommer med simpromotion är det fullt av folk som närvarar.
Men är detta verkligen allt man kan berätta om Rörvik?
Nej, självklart inte. De stora festligheterna äger rum varje midsommarafton.
Den föregås av ett beslut på årsmötet då ordföranden frågar: ”Skall vi ha midsommarfest i år?”. Frågan besvaras alltid med ett rungande JA. På frågan vem som vill ta hand om festen finns sällan någon tvekan. Alltid är det någon som känner sig hågad.
Dagarna före midsommarafton är förberedelserna i full gång.
Svahn, som äger Åkeredshallen och Näsetboden har, som alltid, lovat matkorgar för utlottning. Wagnefors lovar tillgång till lastbil för att hämta björk och Fastighetskontoret har gett tillstånd och platsangivelse för björkavvärjning. Musikerna är bokade.
På midsommaraftonen är björkar redan på plats, stången ligger på bockar, färdig att kläs och barn samlas för att plocka blommor. På eftermiddagen hjälps alla åt att klä stången och under musik reses stången under folkets jubel.
Till barns och vuxnas förtjusning kommer dansen igång. Dansen blandas med sång och skratt och pauserna fylls med lekar. Det hoppas säck, springs med potatis på en matsked och många andra lekar.
Alltid priser till vinnarna och tröstpriser till övriga. Vid lottdragningen är det alltid glada hejarop om någon bekant får med sig någon vinst hem.
Dock är midsommaraftonens stora begivenhet tveklöst utdelningen av ”gottepåsarna” till alla barn, som inte alltid har tålamod att väntade med att öppna dem tills de kommer hem.
Glädjen håller i sig även när det är dags för hemgång i det soliga vädret.
För visst var det väl alltid sol på den tiden?
För de som fick vara med under sommardanserna under lördagskvällarna var glädjen stor att även deras barn fick möjlighet att dansa i Rörvik.
Midsommarafton i Rörvik firades varje år fram till mitten av 1970-talet då det inte var någon som räckte upp handen på årsmötet vilket innebar att ingen åtog sig nöjet att hålla i evenemanget.
Åkeredsfamiljerna fick därför söka sig till grannföreningarnas danser för att glädja sina barn.
Så synd, så synd.